Tänk om man kunde våga vara lite mera ego. Att man kunde avsätta tid i ens vardag som bara är MIN! Men det gör man inte. Man nöjer sej med småsmulor hela tiden. Man är själv ngn timme på kvällen, man har egentid när man tvättar,diskar,lagar mat och viker tvätt.. På ett vis tycker jag att vika tvätt är världens terapi och jag älskar att sitta och vika tvätt och försvinna bort i dimman en liten stund, men kan det räknas som egentid?

  Fast då får man frågan: Vad skulle du göra om du fick egentid? Hm ja förmodligen diska,tvätta,vika tvätt eller dammsuga. Eller så skulle man längta ihjäl sej efter barnen.. =D Så då kan man lika gärna vänta med att få "egentid" när barnen blir större och fixar att vara själva en stund. =) Ja vi mammor vi har våra små funderingar vi =)

hihihi ja varför inte? Så mycket egenheter en person har.  Jag vet själv att jag har svårt att ta emot komplimanger. Om någon råkar säga att jag är söt eller ser bra ut eller vad snyggt den tröjan sitter på dej. Då svarar jag iaf; "Äh... tycker du? nä.. "och så blir man generad... "Den HÄR gamla tröjan!"(ny för dagen) =) Idiotiskt egentligen.. för om någon säger så,så borde den personen mena det oxå annars håller man väl käft?! Men varför kan man då nte ta emot snälla saker? Men säger någon;" Fan vad du ser ut i håret? ""Hahaha vilka fula byxor?! " Vad gör man då? JO det gnager i huvudet i flera veckor och man mår dåligt över det.

DET tar man åt sej utav..

   Det här tror jag iofs inte att jag är så ensam över utan såna är vi nog lite allihopa till mans..

      Då ska vi se vad jag kan ta upp mer.. Jag pratar med mej själv när jag blir arg och måste ta en diskussion med någon. Då har jag en dialog högt med mej själv och som om den personen vore med =) Tecken på att jag borde söka hjälp? Ja kanske.. =D Men innan ni dömmer mej här nu så gå igenom era egna egenskaper och beteenden som ni egentligen inte vill ta upp så kan vi snacka vidare om mej sen ;)

     Nynnar medans jag duschar eller diskar =)

Hihihi och en sak till... men den här gör väldigt många så försök inte att skratta åt mej utan skratta med mej när ni kan erkänna att så gör du oxå. Är jag ensam i bilen så sjunger jag för full hals! Verkligen fullt ut och jag är ju så förbaskat bra oxå! ( =D INTE!!) Kom ihåg en gång när jag åkte på stan(läs byn ;) ) Och sjöng som en galning. Kom till stoppljuset och jag sjöng vidare och sneglade lite på mej själv i backspegeln ( inte nog med att jag sjunger som en gudinna i ensamhet, jag är en diva oxå! Jag är stjärnan med stort S ) Då ser jag folk som sneglar på mej från trottoaren.... Och ja... bortgjordhet fick ett nytt ansikte.. Fönstret var öppet en liten bit och de hörde mej naturligtvis. ( Och helt plötsligt var jag inte Carola utan mer Ulla Skog och jag var inte Divan Madonna utan mer Pomperipossa) Jättekul att man bor i en liten stad där folk i princip känner alla, eller iaf vet vilka alla är.

Hm.. nu kör jag lite kvinnligt... se upp nu medsystrar... men jag vet.. jag älskar er ändå och hoppas på gensvar trots min brutala ärlighet och för att jag nu kommer att få upp ögonen på er ;)

Kvinnligt: (som vanlig... föreställ er följande:) Du  ( om du är kvinna som läser ;) ) står framför helkroppsspegeln och tittar på dej från alla vinklar och vrår med en klänning som bara hängt i garderoben i flera månader.. Han kommer in och du hugger honom så fort han sticker in näsa. Du frågar... ser jag tjock ut i den här? ELLER.... Min egna klassiska fråga som är precis lika illa om man tillhör den delen av mänskligheten som är lika feta som benget... " ser jag ut som en flaggstång i den här?"  Det finns så klart fler frågor än så.Mannen skulle i det här läget kunna svara " Ja fy fan.. vad tjock du är?!" Eller  "hihihi du ser ut som en flera meter lång tops"   (ja jag vet de kan säga det lite snyggare oxå men låt mej spy lite galla och låt mej få göra så att de framstår som små äckel ;) Vi vet ju alla att det inte är så.. jag kommer att komma fram till det sen.. jag lovar.. de kommer att få bli belönade efter att jag dragit hela manssläktet i lerhögen )

Nåväl,tillbaka till verkligheten. Skulle mannen mot förmodan iaf säga sanningen att ja du kanske är lite rund om magen i den där eller att nja du är nog lite för smal för just den klänningen, ja jävlar det tål vi ju fasen inte. Vi surar eller blir vansinniga över att han säger just sanningen. Han ville ju bara hjälpa till och faktiskt.. du frågade en sak som män säkert skulle tolka som att "ja nu vill hon veta sanningen".

Så är det inte... grejen är oxå att om mannen i det här läget skulle säga det han tror att du vill hörasom te x att "JA jisses vad sexig du är" eller "Gud så fin du är i den klänningen"

Då kommer du att sura och bli vansinnig för det för DÅ jäklar ljuger han!

Vad jag egentligen vill komma fram med här vet jag inte för vi kvinnor är fasenimej de mest krångligaste och invecklade varelser som lever på denna planet och inte ens vi kvinnor förstår oss på kvinnor, men ett råd till dej man om du nu skulle våga dej hit och läsa, det är att om din kvinna är i sin garderob och rotar och ni ska bort på fest eller någon tillställning. STICK FÖR FASEN INNAN HON HINNER FRÅGA!!!!! Du klarar det inte! Hon kommer att byta klänning ända tills hon hittar en som hon tycker att hon ser bra ut i ( Kan ta tid,vi är väldigt självkritiska) Eller så sätter hon sej ner på sängkanten och bölar... och där kan det oxå ta tid ;)

Hihi vi är rätt roliga oxå om man tänker efter =)

Det kommer mer sen... om ni vill...;)