Hihi kommer på mej själv med att hitta ursäkter att söka något på nätet. Men nu tvingar jag mej bort härifrån. NU SKA DET STÄDAS!!!

          Med en gnutta allvar och fruktansvärt mycket humor ( ja enligt mej själv iaf) så har jag bestämt mej för att fortsätta den här studien om mej själv.. Frågan är om det inte är för att ge mej en slags självhjälp. Man måste ju kunna skratta åt sina egenheter och beteenden. Som t ex  har ni hört talats om 00000syndrom? ( vet inte hur många zeros det ska vara men det var väl ett ganska bra försök? ) Det är när man måste kolla om när man gjort en sak. T ex känna efter om man låst dörrn, det kan man göra ca 3,4 ggr och sen kan man känna sej lugn. Detsamma med kaffebryggaren, spisen eller liknande.. Det här är jag inte drabbad av... trodde jag. Grejen är att om jag låser dörren och går upp o lägger mej, allt klart och jag ligger i sängen och verkligen njuter. Jag har ALDRIG legat så gott. DÅ slår mej tanken.. nä jag har nog fasen inte låst dörren! Jag vet innerst inne att dörren är låst men jag måste ändå gå upp (Jag låg ju så jäkla gott!!!) för att sen gå ner,huttrande för att känna på dörrjäveln som är LÅST!!! (JAG VISSTE DET JU!!! ) Men sen kan jag gå upp och lägga mej och då kan jag äntligen somna om...men tro inte att jag ligger lika skönt som förut?!!! GAAAAH!

      När vi ändå är inne på sömn och sängläge så vill jag här gå ut med en varning! Varningen gäller mej själv (förstås!) och den gäller när man nu delar säng med undertecknad. Här spelar det ingen roll om du är släkting,älskling eller vän. Är det så att du måste dela säng med mej så följer här några varningens ord och bra veta punkter:

1. Okej du har valt att sova med mej.Skyll dej själv! Tänk på att ta med extra täcke! Visst jag har två täcken i min 120 säng men dom kommer jag att lägga rabalder på. Det ena täcket har jag ihopknosat mellan benen och det andra upp över öronen. Med viss risk innebär det att jag även tar ditt täcke så jag har alla tre. Det här är inget jag direkt har någon kontroll över. Jag är funtad så.. alla täcken blir automatiskt mina om vi delar säng. Så pyjamas eller nattlinne är att rekomendera om du inte ska frysa inatt ;)

2. Jag hoppas att du tycker om kroppskontakt. I natt ska här gosas!!! Japp en natt med Karlssonstösa innebär att inga som helst fobier mot närkontakt bör finnas hos min sängkamrat. Jag kommer att ha mina armar och ben runt om dej.. Jepp det spelar ingen roll om du är kille eller tjej, straight eller gay, ung eller gammal, släkt eller inte. Jag kommer att krama gallan ur dej. Jag kommer även, i sömnen att styra och ställa och bestämma hur vi ska ligga och vart du ska ha dina ben och armar och vart jag har mina, Jag hoppas att du nu i detta steg är: klädd rätt och att du inte är  rädd för närkontakt...

3. Ja jag snarkar inte men däremot har jag även nattetid svårt att hålla käften. Öronproppar kanske ska nämnas är bra att ta med.

Ja då kan vi nog släppa det iaf. Finns en bra massa knäppheter till att ta om mej men det sparar vi tills imorgon. Då tänker jag också om jag vågar göra en studie av Mr T. Mannen,legenden och den folk vet så mycket om utan att ha träffat, mannen i mitt liv. Läs eller slipp för skriva ska jag ;) Och det med tillåtelse av honom själv =)

hihihi ja varför inte? Så mycket egenheter en person har.  Jag vet själv att jag har svårt att ta emot komplimanger. Om någon råkar säga att jag är söt eller ser bra ut eller vad snyggt den tröjan sitter på dej. Då svarar jag iaf; "Äh... tycker du? nä.. "och så blir man generad... "Den HÄR gamla tröjan!"(ny för dagen) =) Idiotiskt egentligen.. för om någon säger så,så borde den personen mena det oxå annars håller man väl käft?! Men varför kan man då nte ta emot snälla saker? Men säger någon;" Fan vad du ser ut i håret? ""Hahaha vilka fula byxor?! " Vad gör man då? JO det gnager i huvudet i flera veckor och man mår dåligt över det.

DET tar man åt sej utav..

   Det här tror jag iofs inte att jag är så ensam över utan såna är vi nog lite allihopa till mans..

      Då ska vi se vad jag kan ta upp mer.. Jag pratar med mej själv när jag blir arg och måste ta en diskussion med någon. Då har jag en dialog högt med mej själv och som om den personen vore med =) Tecken på att jag borde söka hjälp? Ja kanske.. =D Men innan ni dömmer mej här nu så gå igenom era egna egenskaper och beteenden som ni egentligen inte vill ta upp så kan vi snacka vidare om mej sen ;)

     Nynnar medans jag duschar eller diskar =)

Hihihi och en sak till... men den här gör väldigt många så försök inte att skratta åt mej utan skratta med mej när ni kan erkänna att så gör du oxå. Är jag ensam i bilen så sjunger jag för full hals! Verkligen fullt ut och jag är ju så förbaskat bra oxå! ( =D INTE!!) Kom ihåg en gång när jag åkte på stan(läs byn ;) ) Och sjöng som en galning. Kom till stoppljuset och jag sjöng vidare och sneglade lite på mej själv i backspegeln ( inte nog med att jag sjunger som en gudinna i ensamhet, jag är en diva oxå! Jag är stjärnan med stort S ) Då ser jag folk som sneglar på mej från trottoaren.... Och ja... bortgjordhet fick ett nytt ansikte.. Fönstret var öppet en liten bit och de hörde mej naturligtvis. ( Och helt plötsligt var jag inte Carola utan mer Ulla Skog och jag var inte Divan Madonna utan mer Pomperipossa) Jättekul att man bor i en liten stad där folk i princip känner alla, eller iaf vet vilka alla är.

Okej.. idag är det dags för att ta en titt på Tess lilla studie i manligt o kvinnligt. Hm ska vi se om jag kan få ner det här i ord så att alla ska förstå ( kliver i min frökenroll ;) ) Män har en tendens att göra vissa saker likadant, det finns en viss procent som faller utanför ramarna men den procenten är antingen fruktansvärt liten eller jävligt minimal.. För att ni ska förstå kommer här en del påståenden.. kommentera gärna.. Men jag vet att jag har rätt så stöna er inte med mej ;)

                         Manligt:(Kvinnor! Föreställ er följande:)  Mannen frågar efter ngt.. vi prövar med ett nytt kaffepaket. Kaffeburken är tom och han frågar efter kaffe. Ni svarar; Det finns i skafferiet.Översta hyllan! Mannen går till skafferiet, ni hör att skåpet öppnas. Ni hör kanske en suck och fort därefter även att han ropar: NÄÄÄÄ jag hittar det inte!!! ( kan även finnas en aning desperation i rösten oxå för karln är helt plötsligt inte 40 längre utan betydligt yngre och väldigt mycke mer hjälplös) Nu kommer fenomenet. Ni går in i köket,öppnar skåpet och flyttar på havregrynspaketet och plockar fram kaffepaketet som var där bakom. VOILA! Alltså! Män kan inte flytta på saker, de öppnar skåpet och syns det inte i deras blickfång under en 3 sekunders ram så finns det fasen inget kaffe! Kvinnor har en förmåga att för det första komma ihåg var de ställer saker i ett skafferi OCH (?!;) ) de kan även använda både händer och armar till att få tag i saker,flytta dom och greppa tag om diverse ting =) FANTASTISKT!! ( Jag hoppas ni förstår min ironi i det här oxå , men flina gärna nästa gång ni får vara med om det här... för jag har fasen i mej rätt =) )

     Manlig: ( IGEN kan bero på att jag just nu fastnat i den manliga studien.. men det beror på att de för det första är jäkligt snygga men de är också ganska humoristiska, men det då förstås när de inte vet om det själva, utan just i vardagen...)  Du sitter och ser på tv ( Jag förmodar att du som läser just nu är kvinna annars får du läsa Kvinnan sitter och ser på tv.... Är ni med? )                                                 
                                                  
            Ett program som du gärna vill se. Du kanske gör något samtidigt ( det är vi kvinnor bra på, själv stickar jag, skriver,viker kläder eller annat medans jag ser på tv. Simultanförmåga heter det ;) ) Mannen kliver in.. han reagerar inte ens på att du sitter där i soffan, jo möjligtvis att du är där men han tar för givet att du kollar inte på ngt. Han tar fjärrisen ( som man faktiskt är ganska förvånad över att den inte sitter fastväxt i handen) och börjar zappa!!!! Du säger: Hm?! Vad gör du?

-Va? han tittar frågande och säger med en tillgjord förvånad röst: Jag trodde inte att du tittade!!!  ( Nu är man nästan på väg att slita sitt hår, men man gör det inte,utan funderar nästan på att slita hans hår, för det kommer han ju ändå snart att tappa)   

Nu får jag fortsätta detta imorgon för nu känner jag ögonen  börjar falla ihop så jag får säga nattinatti =)

OBS! Jag är inte karlhatare... jag älskar de små svinen ;)

Idag har det fasen varit fullt upp... Läkaren och tagit prov i armen. Sen så har man hämtat barn på skolor. Sen hämtar man gosmums. God mat (naturligtvis ;) eftersom man slipper laga själv ;) ) Mycket prat och mycket upp o ner i ledsamheter och glädjeämnen. Har inte fått mycket gjort för övrigt utan tiden har mest bara gått och det har känts som att det har varit en massa stress... knepig känsla..

Linus var så trött så han somnade en sväng i Emmie´s säng med kuddar i rosa och rött =) Sen tog de ett gott bad och varvade ner lite. Nu sitter jag här och samlar tankar och det enda ljuden som hörs är datorns surr, Zelda från tv:n och Rasmus som snarkar i soffan.. Och det känns bara...Mmmmm lite paus.

Kanske ska förklara min rubrik på min blogg. Livet kan inte beskrivas på annat sätt just nu. Det finns så många glädjeämnen i mitt liv: Barnen,vänner,M,osv. Allt löper på bra, den raka linjen som jag beskriver i  ett annat inlägg fortsätter genom mitt liv, så det är mina rosor det... Skiten är det runt omkring som fan inte vill ge sej, ni som känner mej( en vanlig mening som förekommer ofta i min blogg ;) ) vet vad det gäller och också vet vad det är för ,det är samma dravel och samma skitsnack och samma försvar. Jag är så tröööööööött!! Varför ska det aldrig ge sej? Varför fastnar olika människor i olika beteenden? Jo jag vet varför.. det finns orsaker,sjukdomar osv... Men jag vill ibland inte förstå för jag vill inte samtidigt i allt elände sitta och försvara saker som en person gör för att den är sjuk?  Varför ska jag tolerera saker och gå igenom en massa saker pga en persons beteende och den får liksom godkänt av omgivningen för att det finns diagnos?