Ja igår var det ju alla hjärtans dag. Lillgrabben på 3 år låg i världens feber( japp den håller i idag oxå) så något värre firande blev det inte. Fick en ursöt blommkruka format som ett hjärta och hjärtan på den. Med röda små blommor i =) Jättegulligt, (fick den dagen innan men ändå ;) ) Jag gav bort en superstor kopp med fat som det stod " You´re georgeus" ( stavade jag rätt nu? ) på. Tonåringen ( eller ja han är inne på sitt 13 år iaf, puberteten har han varit i sen 2 år tillbaka.) skulle jag ta med till en klädaffär några mil härifrån eftersom våran stads utbud inte duger åt herrn. Vi kommer dit hittar två par jeans till priset av 200 spänn st ( rea =) ) Jag var skitglad och han tyckte om dom ( och med Tony Irving accent) MEN så skulle de prövas och provrummet var det naturligtvis alla möjliga fel på.

För liten dörr, trångt,inget lås osv osv... Det slutade med att jag sket i att köpa byxorna och jag sa till honom med ganska arg röst att han kan gå runt i sina gamla byxor resten av sitt liv, och han minsann inte ska få något annat heller i fortsättningen... Moget? Nä! Genomtänkt? Nä! Men när man försökt att köpa kläder när han inte är med och han bara klagar och det inte duger, då prövar man med att ta honom med till butiken. Och han klagar på att han inte har kläder?! ( och det är sant.. tre par byxor har han bara eftersom han har växt så in i helsike.)
           Ja hjälpe mej..  man klagar på 3 års trots och 6 års trots men mammor och pappor; De blir större och det är sant som de säger: Små barn små bekymmer,stora barn stora bekymmer. Och det är så att har du köpt kläder till en 3åring så kan du få på dom kläderna på den lille godingen, men försök att tvinga en 172cm lång tonåring att sättapå sej kläder den inte vill ha! DET GÅR INTE!!! Så med detta lämnar jag er nu för en stund och får ta hand om min lille grabb som fortfarande har feber, MEN( TONY) som jag kan få på vilka kläder jag vill.. ( än så länge......)