Guitar hero (Jag tror det stavas så iaf :) ) Har jag spelat nu med killarna =) Jäklar vad jag rockar... trodde jag. Fasen fick spö så det skrek om det. xbox 360 går hett här hemma nu både med killarna och enbart med mej. Jag förstår inte hur man kan fastna i något så simpelt som ett spel?    Men det är kul och på något vis avslappnande att spela lite. Jag  ser det oxå som kvalitetstid med de två största som börjar tycka att man är pinsam men ändå vill umgås med en, särskilt då polarna gått hem. Jag vill gärna ha en nära relation till mina barn och det tycker jag att jag har. Vi pratar verkligen om allt, och det roligaste av allt är när de kommer och frågar om saker de vill veta eller är nyfikna på. Och när även deras kompisar kommer och frågar. Alla ämnen som rör och berör men även känsloämnen såsom sex.Jag är nu sexupplysningstanten med hela grabbens klass tror jag =)

  Ja det gör mej inget, jag skäms inte för att jag kan prata om det och jag gör det utan att göra någon stor affär utav det oxå. Sen är det otroligt viktigt i vårat samhälle idag att man har ett bra förhållande sätt till sina barn så man kan prata om tex sex.
Så mycket sjukdomar,våldsamheter,brutalitet osv som har sammanknytning med sex idag. Media skriver enbart om sex, tex hur man blir bättre i sängen, såhär vill din kvinna bli smekt, alla erogena zoner osv osv osv. Mycket bra information och mycket jävla skit. Det finns t ex ingen mall att gå efter hur en kvinna vill bli smekt! Det är individuellt. Helt vansinnigt! Sättet jag får orgasm på skulle inte fungera för en annan kvinna.  Ungdomar idag behöver veta det plus att porrfilmer är FEJK! Jag blir vaninnig på det synsätt som  porrfilmer visar. Kan skriva om det här en annan dag för det blir ett långt inlägg annars och det orkar jag inte ikväll.

  Vad jag vill komma fram till är att tjejer och killar måste få mer " normal" information om sex,pubertet, förhållandesätt osv. Vi måste lära våra barn att ta hand om varandra och att tillgodose våra egna och personen vi älskar, våra behov. Visa ömhet,kärlek och värme. Och framför allt..... att vi finns där när det är storm kring den vi bryr oss om, finnas till hands....

God natt alla godingar och krama varandra i stugvärmen... 

Ja igår var det ju alla hjärtans dag. Lillgrabben på 3 år låg i världens feber( japp den håller i idag oxå) så något värre firande blev det inte. Fick en ursöt blommkruka format som ett hjärta och hjärtan på den. Med röda små blommor i =) Jättegulligt, (fick den dagen innan men ändå ;) ) Jag gav bort en superstor kopp med fat som det stod " You´re georgeus" ( stavade jag rätt nu? ) på. Tonåringen ( eller ja han är inne på sitt 13 år iaf, puberteten har han varit i sen 2 år tillbaka.) skulle jag ta med till en klädaffär några mil härifrån eftersom våran stads utbud inte duger åt herrn. Vi kommer dit hittar två par jeans till priset av 200 spänn st ( rea =) ) Jag var skitglad och han tyckte om dom ( och med Tony Irving accent) MEN så skulle de prövas och provrummet var det naturligtvis alla möjliga fel på.

För liten dörr, trångt,inget lås osv osv... Det slutade med att jag sket i att köpa byxorna och jag sa till honom med ganska arg röst att han kan gå runt i sina gamla byxor resten av sitt liv, och han minsann inte ska få något annat heller i fortsättningen... Moget? Nä! Genomtänkt? Nä! Men när man försökt att köpa kläder när han inte är med och han bara klagar och det inte duger, då prövar man med att ta honom med till butiken. Och han klagar på att han inte har kläder?! ( och det är sant.. tre par byxor har han bara eftersom han har växt så in i helsike.)
           Ja hjälpe mej..  man klagar på 3 års trots och 6 års trots men mammor och pappor; De blir större och det är sant som de säger: Små barn små bekymmer,stora barn stora bekymmer. Och det är så att har du köpt kläder till en 3åring så kan du få på dom kläderna på den lille godingen, men försök att tvinga en 172cm lång tonåring att sättapå sej kläder den inte vill ha! DET GÅR INTE!!! Så med detta lämnar jag er nu för en stund och får ta hand om min lille grabb som fortfarande har feber, MEN( TONY) som jag kan få på vilka kläder jag vill.. ( än så länge......)

=) Kom visst av mej med detta. Eller så fick jag helt enkelt lite panik över att skriva om någon som betyder något för mej. Mycket lättare att dra män över en kam eller kvinnor över en ... Men att skriva om någon personlighet.. hm ja det kan ju tolkas på olika vis och jag bör nog se över mitt sätt att skriva innan jag vågar ut med det här =)

   Men en sak som jag måste skriva om det är faktiskt det här: Jag har tre syskon. Vi har alla sällskap på ett eller annat vis och vi har alla fyra olika uppbyggnader av familjen. Men en sak som verkligen gör mej lite full i flin och faktiskt är lite skrattretande det är likheterna mellan våra respektive. =) Knepigt som fan men alla fyra påminner om varandra. De har drag som liknar varann.. Inte så att de är syskonlika men okej jag ska beskriva vad jag menar.

   M (min M ;)) han har glugg mellan framtänderna, likaså min systers pojkvän och min storebrors fru. Min lillebrors tjej har det inte men då har istället min bror haft ett ganska häftigt mellanrum mellan sina hargaddar ( jag FÅR skriva så för jag har begåvats med exakt likadana,så det så! )

M och min systers pojkvän pratar båda två "rikssvenska" och har ett jäkla munläder, de kan prata på i långa haranger. M lyckats dock svänga lite i sin svada och kan gå att lyssna på om man orkar med långa sagor.. däremot E (min systers pojkvän) , förlåt mej men nu jäklar åker han dit, (du vet att jag tycker om dej E... bli inte ledsen.. vi måste ha någon att reta och hänga ut oxå och nu råkar det bli du ;) ) han pratar och pratar och pratar och det i samma enformiga tonart... ;) Min storebrors fru pratar oxå i långa ramsor men det i en helt annan tonart, frekvens kanske man ska säga. Däremot så skiljer sej här C (Min lillebrors flickvän) ifrån resten av gänget med att hon är ganska tystlåten av sej och hörs inte väl och pratar inte i timmar..

   Mycke mera likheter har de och det är fascinerande att tänka på och att se... knepigt att det blir så.. eller är det bara slumpen?  Nu vet jag iaf att nu orkar jag inte mer. Det har varit en lång dag och min dotter vaknade för en stund sen och hon har feber och mår inte alls bra. Hon fick lite vatten och somnade om men jag tror att hon vaknar snart igen.

Så jag får säga nattinatt här och önska er en god natt...

Ja fy... regnet öser ner och det är grått grått och åter grått. Helst av allt så skulle man vilja i den här gråa dysterheten, slänga sej i soffan med karln bakom röva och filt över sej och glo på en riktigt bra film. Men nu funkar det ju inte riktigt så, istället blir det som vanligt, disk,städ och plock. Vardagen i en familjs liv. Man skulle ju kunna skita i alla måsten men det blir så jobbigt att ta rätt på det då. Det hopar sej liksom..och då är det bättre att ta tag i det och att få undan det och SEN göra det man känner för. Risken med det är att man oftast då är för trött eller så har det dykit upp en massa andra måsten =) Vilka dilemman vi har... vi människor.. Och som jag skrev i en annan blogg,som kommentar, vi kanske ska vara glad att vi inte har så mycket annat att bekymra oss över just nu. Utan att det "bara" är disk och städ och alldeles för lite "vuxentid". 
             Samtidigt som barnen är det bästa som hänt oss så är det oxå en tid då vi som föräldrar helt glömmer bort oss i oss själva. Barnen går före i alla lägen. Och det är ju så det ska vara och så det bör vara men man kan heller inte glömma bort sej själv i det här med föräldraskap. För att bli så bra föräldrar som möjligt så måste vi även få andas,pusta ut emellanåt och få vara just "bara" vuxen.... Om så bara för en timme så behöver vi annat än tänka på än barnen OCH arbete..  Lätt att sitta och skriva om och det är lätt att säga att ja det ska vi börja med...

   AJa nu har vi iaf haft ett avbräck coh min kusin med fru har varit här med sina barn =) Trevligt att träffas och visst blev de lite sugna på Wii =)

          Med en gnutta allvar och fruktansvärt mycket humor ( ja enligt mej själv iaf) så har jag bestämt mej för att fortsätta den här studien om mej själv.. Frågan är om det inte är för att ge mej en slags självhjälp. Man måste ju kunna skratta åt sina egenheter och beteenden. Som t ex  har ni hört talats om 00000syndrom? ( vet inte hur många zeros det ska vara men det var väl ett ganska bra försök? ) Det är när man måste kolla om när man gjort en sak. T ex känna efter om man låst dörrn, det kan man göra ca 3,4 ggr och sen kan man känna sej lugn. Detsamma med kaffebryggaren, spisen eller liknande.. Det här är jag inte drabbad av... trodde jag. Grejen är att om jag låser dörren och går upp o lägger mej, allt klart och jag ligger i sängen och verkligen njuter. Jag har ALDRIG legat så gott. DÅ slår mej tanken.. nä jag har nog fasen inte låst dörren! Jag vet innerst inne att dörren är låst men jag måste ändå gå upp (Jag låg ju så jäkla gott!!!) för att sen gå ner,huttrande för att känna på dörrjäveln som är LÅST!!! (JAG VISSTE DET JU!!! ) Men sen kan jag gå upp och lägga mej och då kan jag äntligen somna om...men tro inte att jag ligger lika skönt som förut?!!! GAAAAH!

      När vi ändå är inne på sömn och sängläge så vill jag här gå ut med en varning! Varningen gäller mej själv (förstås!) och den gäller när man nu delar säng med undertecknad. Här spelar det ingen roll om du är släkting,älskling eller vän. Är det så att du måste dela säng med mej så följer här några varningens ord och bra veta punkter:

1. Okej du har valt att sova med mej.Skyll dej själv! Tänk på att ta med extra täcke! Visst jag har två täcken i min 120 säng men dom kommer jag att lägga rabalder på. Det ena täcket har jag ihopknosat mellan benen och det andra upp över öronen. Med viss risk innebär det att jag även tar ditt täcke så jag har alla tre. Det här är inget jag direkt har någon kontroll över. Jag är funtad så.. alla täcken blir automatiskt mina om vi delar säng. Så pyjamas eller nattlinne är att rekomendera om du inte ska frysa inatt ;)

2. Jag hoppas att du tycker om kroppskontakt. I natt ska här gosas!!! Japp en natt med Karlssonstösa innebär att inga som helst fobier mot närkontakt bör finnas hos min sängkamrat. Jag kommer att ha mina armar och ben runt om dej.. Jepp det spelar ingen roll om du är kille eller tjej, straight eller gay, ung eller gammal, släkt eller inte. Jag kommer att krama gallan ur dej. Jag kommer även, i sömnen att styra och ställa och bestämma hur vi ska ligga och vart du ska ha dina ben och armar och vart jag har mina, Jag hoppas att du nu i detta steg är: klädd rätt och att du inte är  rädd för närkontakt...

3. Ja jag snarkar inte men däremot har jag även nattetid svårt att hålla käften. Öronproppar kanske ska nämnas är bra att ta med.

Ja då kan vi nog släppa det iaf. Finns en bra massa knäppheter till att ta om mej men det sparar vi tills imorgon. Då tänker jag också om jag vågar göra en studie av Mr T. Mannen,legenden och den folk vet så mycket om utan att ha träffat, mannen i mitt liv. Läs eller slipp för skriva ska jag ;) Och det med tillåtelse av honom själv =)

Åh.. idag var morgonen som man bara kunde drömma om =) ... Först o främst vaknade jag, hm ja i någorlunda tid. fick iväg barnen till skolan och det gick suveränt. Inga sura miner och inga utbrott och frukost åt de allihopa =) Hunden fick sej en morgonpromenix och sen gick jag upp o lade mej igen bredvid min M och Linus. Somnade som en stock och vaknade igen när klockan var 11. Det var nog precis vad jag behövde.
   Linus vaknade och var på strålande humör och vi fick en kanonstart på "morgonen". Frukost med kaffe,te och o´boy...  Ja *kärochlyckligler*.

  Efter att nu varit en hel del personlig så överväger jag nu i respekt för både mina nära och kära till dom som inte tycker om mitt liv alls att skriva om något helt annat.

Vill nämligen skriva lite om lite funderingar som finns och som man ,tror jag lite till mans går och funderar på, både när livet är lätt tills livet är som jobbigast. Och det är olika meningar i ens liv. Man går igenom olika saker och frågan är; Är det pga att man ska lära sej något? Är det för att man kommer att leva om sitt liv på ett eller annat sätt och då ska man ha lärt sej tills nästa liv? Att man inte gör om misstagen? Är jag speciell i det här livet? Har jag ett syfte att uppnå och är det något större än att jag finns här för mina nära och kära?  Är jag betydelsefull för människor omkring mej?

Djupheten i mitt inlägg beror på att personer i ens närhet försvinner. Och det kommer alltid att vara någon som försvinner emellanåt, vad man kan hoppas är att det är långt mellan dom. Man får sej funderingar och man omvärderar saker i livet och pga att någon går bort så lär man sej förhoppningsvis att ta vara på människor runt omkring en och att man värderar sitt liv trots besvikelser och att det vissa stunder är tufft på olika vis...

Hm.. vad knepigt att en dag som började så fint fick ett sånt allvarligt avbrott... men det är inte så att jag är ledsen eller deprimerad på något vis utan jag tar faktiskt de här funderingarna med ro.. Men en sak som jag vill att ni som läser det här ska tänka på det är: Glöm inte bort varann, tänk på att inte skiljas som ovänner, red ut era problem och försök att inse att folk gör sina misstag men kärleken till dom försvinner inte pga det. Så..  gnäll inte över småsaker... Värdera varann högt och sätt er själva på pedistal!

Ja jisses... Helt sopslut i mössan. Vet inte ens vad jag ska skriva.Det har ju inte hänt så mycket under kvällen heller. Varit med barnen,städat(som vanligt!) Tvättat(Ovanligt?) och naturligtvis det man längtar efter varje dag, diskat! Inga obehagliga händelser eller överaskningar (Tack gode gud, för nu borde det väl räcka med skit!) Men heller inga glada nyheter eller miljonvinster...

   Mina studier ligger på is.. fast när jag tänker efter så finns det en studie som jag har tillsammans med mina arbetskamrater och det är "vanlig" personal som hamnar uppe på kontoret bland cheferna, hur de förändras. Från till att vara,om inte annat så ialla fall kunnat känna sympati och empati till sina medmänniskor, till att bli totalt hjärntvättade och helt befriade ifrån medkänsla . Frågorna är som följer; händer det här alla? Är dom såna hemma hos sina nära och kära?   Och varför blir de såna? Är de helt plötsligt en helt annan person? Är de förmer än oss på "golvet"?  För det första så kan jag inte förstå hur folk kan vara så kalla, kan inte förstå hur man kan pissa på folk som redan ligger...

   Kan heller inte förstå när detta händer gång på gång på gång och till olika personer. Det är alltså inte samma person som drabbas varje gång utan det slår till på de flesta. Nä förresten.. ta bort det där "till de flesta", de som är bruna i ansiktet( av allt asslicking) de som är chefernas gullegull och som gärna berättar alla "fel" folk gör ( utan att sopa framför sin egen dörr) de drabbar det inte.

    Men jag hoppas och jag tror.... att en jävla dag(!) slår det tillbaka och då vill jag vara där och jag vill skratta och jag vill sjunka till deras låga nivå och jag vill sopa backen med dom och sen ska jag gå därifrån och kasta näsduken som för övrigt är brun efter att jag torkat mej i ansiktet!!!

to do.. Hmm.. Började dagen med att som vanligt fixa barnen inför skolan. Sen åkte jag o Linus hem och myste lite. Han spelade lite på dator och sen även lite Wii. Mamma kom in och vi åkte till Lidl och handlade. JIHOOO de hade garn kvar =) Här ska minsann stickas ;)

Hämtade Emmie på skolan och sen drog vi iväg med mamma till Jysk i Åmål. Vad skulle hon ha? Hmm det visste hon knappt själv. Det slutade iaf med att jag shoppade lite även där.

  Men som grädde på moset så bjöd hon på pizza och det gjorde ju resan och springandet i affärer mycket lättare =)

  Nu hemma igen och jag har totalt drabbats av skrivlramp tror jag så jag skriver senare när barnen lagt sej och hjärnan funkar igen =)