Kanske ska förklara min rubrik på min blogg. Livet kan inte beskrivas på annat sätt just nu. Det finns så många glädjeämnen i mitt liv: Barnen,vänner,M,osv. Allt löper på bra, den raka linjen som jag beskriver i  ett annat inlägg fortsätter genom mitt liv, så det är mina rosor det... Skiten är det runt omkring som fan inte vill ge sej, ni som känner mej( en vanlig mening som förekommer ofta i min blogg ;) ) vet vad det gäller och också vet vad det är för ,det är samma dravel och samma skitsnack och samma försvar. Jag är så tröööööööött!! Varför ska det aldrig ge sej? Varför fastnar olika människor i olika beteenden? Jo jag vet varför.. det finns orsaker,sjukdomar osv... Men jag vill ibland inte förstå för jag vill inte samtidigt i allt elände sitta och försvara saker som en person gör för att den är sjuk?  Varför ska jag tolerera saker och gå igenom en massa saker pga en persons beteende och den får liksom godkänt av omgivningen för att det finns diagnos?

Ny dag, nya tag och framför allt ett nytt 45 minuters pass i väntrum =)

Nä idag blir det inte lång väntetid hoppas jag iaf. Idag ska det tas prover. Men en viss väntan får man ju räkna med...

Sen ska jag få hem mitt gosmums!!! =)

    Ska fortsätta måla min hall idag och få ordning där. Tänkte smälla upp lite bilder på hur det såg ut före och hur det ser ut nu. Väldig skillnad och framför allt ....DET BLIR BRA =) 

Nej nu ska jag köra barn till skolan...

Jag har funderat mycket på symbios... alltså tvåsamhet. Sambos,gifta pojkvän,flickvän, osv. Kombinationer som kan variera. Det finns så många olika symbioser. Man har sin egna utstakade linje av hur en tvåsamhet ska fungera. Det roligaste med det (apropå studier i väntrum osv) är att den enas linje skiljer sej helt ifrån ngn annans. Jag har valt att skriva om ensamhet i tvåsamhet, iaf just nu... i natt..

  Man kan leva ensam fast man lever två. Man har alldeles för olika behov, intressen och värderingar. Man kan ta varann för givet och man kan "köra över" den andre med lätthet för att man tror sej veta vad den andre vill..

Vad som är otroligt viktigt i alla förhållanden som man tyvärr ofta får lära sej den hårda och tuffa vägen, det är att man aldrig aldrig någonsin tro sej veta vad den andre vill, tycker och tänker. Bara för att så har den personen tyckt förut. Vi är människor, vi förändras under livets gång och vi förhoppningsvis mognar under åren och vi värdesätter saker på annat vis när vi blir äldre.

   Vad som oxå är viktigt för att vi ska orka hålla ihop och inte tröttna det är näring. Förhållanden behöver näring,likt blommor behöver näring och vatten för att kunna växa.  Man behöver ge varann uppmärksamhet,tacksamhet,ömhet och kärlek.  Ärlighet är oxå viktigt. Vad som kan vara svårt med ärlighet är att den ofta svider. Den gör ont. Men har det inte gått för långt så svider den inte så länge och man kan förlåta. Eller kunna ta ärligheten och gå vidare. MEN sen får man aldrig glömma att man måste spara en bit av sej själv FÖR sej själv.

Om man levt i ensamhet i tvåsamhet och orkat gå vidare med eller utan den personen så lär man sej att antingen inte göra om samma misstag eller inte går med på att låta känna sej ensam i ett förhållande.

Just nu är jag ensam i tvåsamhet men endast för att vi just nu är på varsitt håll... =D