för dom jag inte nämnde i föregående inlägg men ni får skylla er själva efterom ni då smyger här anonymt ;) Skriv gärna inlägg :) Tycker om er ändå!!!

Åh igår läste jag Jonas Gardells blogg på  nätet, jag är så enormt imponerad av den mannen. Han är så klok och samtidigt totalt galen. Undrar varför jag känner sånt samförstånd med honom :D  Gott att läsa texter som gör att man skrattar högt och ibland låter tårarna strömma av medkänsla och empati.

    Barnen är och har varit under en väldigt lång tid helt underbara! Minstingen överöser mej med pussar och kramar och förklarar mest hela tiden att han älskar och tycker om sin mamma :) Så mysigt när de säger det. Flickan och min egen lilla prinsessa är som flickor brukar vara men idag och i flera dagar har hon varit lugn och grejar och myser med sin bästa kompis :) Killarna är ju som sagt en tonåring och en 11 åring och de bara finns just nu. Pussar och kramar på mej men är mest tysta. Om det inte är något de vill ha förstås.  Jag älskar dom alla fyra och skulle ge upp både armar och ben för deras skull! Ni vet att jag alltid finns här för er!

Glädje!!!  Man kan välja att gräva ner sej och ge energi åt allt negativt som finns men man kan oxå välja att se förbi det och låta det positiva ta överhanden och försöka vända det negativa till det positiva. Och vill man så lyckas man. Man lyckas för att man vill gå vidare och man lyckas för att det finns personer i ens närhet som behöver ha en till hands. Vem vill ha tanten i våningen nedanför som gnäller över tvättstugan och för att man väsnas i trappuppgången?? Vem vill ha gubben som spottar efter en när man cyklar förbi på gatan och råkar skvätta vatten ifrån pölen??  Den sura kassörskan eller den bittra kärringen i receptionen på försäkringskassan??

        Nä man vill vara det glada biträdet på avdelning 3 på sjukhuset, mannen i kön som man fick gå före, man vill vara barnen i lekparken som skrattar och leker!

Men då undrar jag: Varför minns man dom elaka,griniga människorna? Varför minns man den elaka kommentaren på discot 1995? Mannen på gatan som knuffade mej så jag åkte in i staketet? Barnen som skrek fula ord åt mej utanför konsum? Varför minns man inte komplimangen som Jesper i 9:an sa till mej fast jag inte ens hade sminkat mej när jag gick i 7:an? Jag vill gärna ha svar på det? Varför tar vi åt oss av kritik och hemska människor och deras elaka kommentarer? Varför har vi svårt att ta till oss när folk tycker att vi är vackra,snälla,söta eller att vi har gjort något bra? Tycker nog att vi ska försöka ta till oss mer vad folk säger till och om oss. Och det vill jag att alla ska börja med fr om idag och jag vill att vi ska bli bättre på att berätta för våra nära och kära vad vi tycker om varann. Ge komplimanger och berätta för varandra när vi gjort något bra. Livet är kort och det är alldeles för värdefullt för att minnas enbart dåligheter. Fram för folk som är trevliga och snälla och DU det gills INTE om du säger fina saker som du inte menar... då kan du hålla käft! Lögner godtas inte!

Så jag tänker ge er en komplimang nu och detta är efter ovanstående inläggs regler:

Syster, jag vet att du tittar in här ibland: När det gäller så finns du alltid för mej, Tack!! Tack för att du finns!

Lola: Du är mitt stöd, min näring i livet. Du finns alltid med kloka råd och du ger mej alltid hoppet tillbaka! Du och din man är styrkan i mitt liv! Ni är bäst och tack för att ni alltid finns till hands! PÖZZ!

Lindha! Jag vet att du är förbannad på mej men vi kommer att träffas ändå! Du vet att jag älskar dej ;) Vi kan väl iaf försöka att göra marknaderna speciella även om vi inte jobbar ihop?? :D

Kristina and Johnny! Jag vet att ni snokar lite här och jag tänker ändå ge er en liten comment ;) Ni är verkligen helt anmärkningsbara. Jag vet inget annat par som är så engagerade i varandra och i era intressen. Det finns helt enkelt inga ord! Ni är två helt underbara personer!

My? Om du läser det här: Det lilla vi har träffats så vet jag ingen annan som är så lik mej som du. Vi har nog mycket mer gemensamt än vi båda anar. Skillnaden är nog att du har mycket mer skinn på näsan än vad jag har ;) Bara man lär sej att vara ödmjuk och att man tänker efter före :) Alex och du är helt underbart söta ihop och han är oerhört gullig och söt mot dej. BEHÅLL HONOM!! ( annars får jag ta ett allvarligt snack med dej ;) ) Vi ses snart :)

Ja det var detta för tillfället. Nu måste jag nog börja städa och rensa ut saker... jag har dragit på tiden alldeles för länge.

Kram på er och ta hand om varandra!!!

     Det som kan göra mej mest konfunderad över när man tänker människor och deras beteenden det är faktiskt hur ytliga folk är. Så fruktansvärt hemska folk är i deras tankesätt. Man synar en person när man träffar den för första gången. Man kollar utseende och man kollar kläder. Så fruktansvärt hemskt, fast det där gör vi utan att vi lägger märke till det. Sen gör  man det och då kommer den stora frågan ; registrerade vi det??!! Störde det mej att hon hade förra årets bågar på glasögonen? Hon är lite rund över magen? Är hon gravid eller är hon bara fet? Oren hy? GUUUD så äckligt! Lite lort på tröjan?

Så fruktansvärda vi människor är egentligen och att vi dömmer en person efter hennes yttre. ( nu säger jag hon men jag menar människan som vi studerar..) Att vi i det ögonblicket som vi ser henne kan ha en uppfattning om henne enbart av det?

   Tovigt hår ,osminkad och tröja som man sovit i när man åker till affären för att köpa mjölk till frukosten. Är det straffbart? Dömmer ni mej enbart pga det?  Är jag en sämre människa?        Vad är det som har gjort att människan är sån? Vad har gjort att så fort någon faller utanför ramen för hur man ska vara klädd,sminkad eller bete sej så är man annorlunda, något fel osv??   Vill man egentligen inte vara unik? Man vill ju inte vara som alla andra? Men ändå så ser man till att inte falla utanför ramen av vad som är "normalt".

Ja jag orkar inte orda mer om detta utan jag slår ihop mina gråblå och tänker på att innan jag åker ifrån Åmål imorgon så ska jag INTE borsta håret, jag ska INTE sminka mej och jag SKA åka hem i tröjan jag sovit i. HA!

Ja precis.. jag har en växasäng som jag vill bli av med.. 400kronor och den är hyfsat fin.. Madrass medföljer om man vill ha den.. gör att fixa överdrag till den om man vill :)  Hör av er om intresse finnes eller ni vet om någon som vill ha... Skynda skynda för den står ivägen =) KRAMIS!!!

Bild kommer imorgon för nu är jag på jobbet =D

Japp så var det då dags... dags å dags men nu är det så här att fr om imorgon är det en månad tills jag för sex månader iaf säger hej å hå till Åmåls kommun.. sorry Lindha... drive by!!!  Känns så jäkla gott!!

               Det här är precis vad jag behöver just nu... för saker och ting är inte vad de ser ut att vara... Jag blir så förbannad... MEN en vacker dag kommer sanningen fram och DÅ kommer mer än en att stå med skägget i brevlådan!!!   Tills dess...

Inom vården så får man innan man sätts i arbete två till tre dagar(beroende på hur säker man känner sej) att gå "bredvid". Jag gör t ex ett dagspass och ett kvällspass. Där får man vara med och studera hur saker och ting ska gå till. Inte värst roligt i mina ögon. Man ska i praktiken verkligen gå bredvid. Jag tycker själv att det är roligare och bättre att göra sakerna som man blir visad eller tillsagd att göra, vilket gör att man lättare kommer ihåg det oxå.  Okej det här var bara en parantes, det jag egentligen skulle skriva om var att i natt så gick jag bredvid på ett ålderdomshem. Jag har jobbat på andra ålderdomshem förut men det är alltid nervöst när man ska vara på ett nytt. Natten gick bra och det var trevliga tjejer jag gick bredvid =) Så nu håller man tummarna att man kan få något jobb... Sorry Lindha men Du får väl pluppa ut en trollunge till, jag måste göra något drastiskt.... Jag har oxå varit på intervju idag hos en kvinna, hon söker pers.ass Det gick kanonbra. Hon var trevlig och glad och det kändes kanon. Nu (ja jag vet att inte du gör det Lindha) vill jag att ni håller tummarna =)

Skriver mer sen för mina ögon går i kors... kanske skulle ha sovit något efter natten ?? :O

                         I fredags fick jag ett brev hem angående min störste sons nästkommande termin i skolan. (vilken häftig mening jag fick till =) ) OH SHIT! (ser inte så hemskt ut om man svär på engelska ;) ) MIN SON BÖRJAR SJUAN!!!!!!

Stor ångest,sorg och total sinnesförvirring samlades inuti mitt huvud. Brödraskapet Ålderdom har anlänt och dom tänker inte lämna mej,tvärtom nu kommer de att bli fler och starkare. De kommer sakta men säkert att överta både min kropp och själ....

Ni förstår inte!!!!!! Min förstfödde,min lilla gosing!!! Han fyller 13 år i år, han är lika lång som mej och han har båtar i storlek 42. Han är en stoooor pojk!! Min son som åter igen har börjat kramas och pussas. Jag får puss efter maten och kram innan läggdags ( RETAS INTE!! Det är mysigt och faktiskt en bra egenskap hos barnen mina) Han bryr sej faktiskt inte om att han har kompisar hemma. Min lilla parvel som tog 8 timmar på sej innan han bestämde sej för att komma ut i världen=) Hur fort kommer inte tiden att gå nu? Min yngsta son är 10 år yngre FASA för när jag får brev hem angående hans första termin i sjuan!!!

     Äh nu hör det till saken att jag mår egentligen inte så dåligt över min egen ålder. Jag mår dåligt över hur fort tiden går, och jag har kommit på  hur värdefulla alla små händelser är. Att vi måste ta vara på tillfällena som ges och att vi lär oss att njuta. Njuta av de små sakerna,händelserna. T ex en kram från en vän, vänliga ord från en främling, ett leende från en gammal man... solen som lyser en vårdag, gräset och grönskan som frodas, kvällsdoppet i Getebol... osv osv... Nya bekanskaper och gamla vänner. Alla materiella saker betyder ingenting,från dom får man ingen bekräftan,de kan inte trösta när man är ledsen,de kan inte glädjas åt lycka.Vänner,familj,barn,nära och kära,dom räcker det med att dom finns och att man emellanåt får en bekräftan att man syns och att man är viktig och har en plats i deras liv.

Så härmed skickar jag till alla i min närhet och alla som läser : EN BAMSESTOR KRAM!!!! FÖR MEJ ÄR JUST DU VIKTIG!!!!!!

När man skriver så här bör man skriva utan att lägga till en massa svordomar för att bevisa för alla (fast mest mej själv) om att man är mycket smartare än så, att ordförådet man innehar är fullt. Men nä! Jag tycker att svordomar gör att ett ord blir otroligt starkt. T ex när man blir arg. Skriver man" nu blev jag oerhört arg" så känns det som att aja hon höjde lite på rösten, skriver man däremot " nu blev jag så in i helvete arg" då riktigt ser man hur taket reser sej av skriket man utbrister och man ser den röda "fejjan" framför sej. Ja som ni märker så har jag som vanligt inget vettigt att skriva om. Jag sitter med kaffekoppen i handen och små Einsteins är på tv:n ( och det gör mej FÖRBANNAT ( thihi) irriterad) Nä det finns faktiskt en del andra program som gör en ännu mer irriterad och det är Ed EDD och Eddy eller hur det nu stavas. JISSES! En morgon med det och man behöver tvångströja. Frågan är hur det här programmen påverkar våra barn? Det skriks och är högljutt och det går ut på att de spyr, äcklar sej och är allmänt elaka.. (Eller har jag fattat fel?)

 Nåja jag tänker inte älta det här något mer för det är så hemskt mycket skit på tv:n nu för tiden... Och man själv ser på en hel del av den skiten också.

  Veckan som gått och som jag har varit någorlunda anonym under har varit händelserik och samtidigt oerhört händelselös. Fullt upp fast ändå lugnt. Hade semester under veckan och var till Filipstad på begravning. Som vanligt inget man önskar gå på men man gör det för att finnas som stöd och för att hedra den avlidne. Tung dag och på något konstigt vis gör det en så sliten. Visserligen satt jag bakom ratten både dit och hem, men just begravningar kör slut på en. Man är trött och man blir helt tom i huvudet. Det var en enkel begravning men oerhört fin( hur det nu kan vara det, men så är det!) Fin musik och cermonin var inte för lång. Första gången som jag är med om en borgerlig begravning faktiskt och det gjorde att nu finns det en anledning till att gå ur svenska kyrkan. Jag kan nu jämföra och jag är oerhört enig med mej själv att det var mycket fler fördelar med en bogerlig begravning. Så det får det bli när det blir dags att vandra vidare.

Urs, det har varit tunga dagar och kämpig tid. Men nu snälla! Låt allt lugna ner sej och snälla. Inte bara av egoistiska skäl utan för annan släkt i min närhet. Låt allt skitprat gå över! Jag är så trött på att inte bara för min egen del utan för min släkt att försvara och gå med huvudet högt fast jag egentligen bara vill krypa ihop och gömma mej. Det finns fler som är drabbad  av det här fenomenet och jag önskar att jag kunde vara honom mer till hjälp! Som tur är finns min syster och jag tror att hon är det bästa stödet han kan få och det är tur att ni finns för varandra. Jag finns också men jag har haft ganska fullt upp med mitt... Men ,syster jag finns här och det hoppas jag att du och han vet. Älskar er!!!

Ps. och som rubriken säger.. utanför kör en jävla plog!!!