Åh igår läste jag Jonas Gardells blogg på  nätet, jag är så enormt imponerad av den mannen. Han är så klok och samtidigt totalt galen. Undrar varför jag känner sånt samförstånd med honom :D  Gott att läsa texter som gör att man skrattar högt och ibland låter tårarna strömma av medkänsla och empati.

    Barnen är och har varit under en väldigt lång tid helt underbara! Minstingen överöser mej med pussar och kramar och förklarar mest hela tiden att han älskar och tycker om sin mamma :) Så mysigt när de säger det. Flickan och min egen lilla prinsessa är som flickor brukar vara men idag och i flera dagar har hon varit lugn och grejar och myser med sin bästa kompis :) Killarna är ju som sagt en tonåring och en 11 åring och de bara finns just nu. Pussar och kramar på mej men är mest tysta. Om det inte är något de vill ha förstås.  Jag älskar dom alla fyra och skulle ge upp både armar och ben för deras skull! Ni vet att jag alltid finns här för er!

Glädje!!!  Man kan välja att gräva ner sej och ge energi åt allt negativt som finns men man kan oxå välja att se förbi det och låta det positiva ta överhanden och försöka vända det negativa till det positiva. Och vill man så lyckas man. Man lyckas för att man vill gå vidare och man lyckas för att det finns personer i ens närhet som behöver ha en till hands. Vem vill ha tanten i våningen nedanför som gnäller över tvättstugan och för att man väsnas i trappuppgången?? Vem vill ha gubben som spottar efter en när man cyklar förbi på gatan och råkar skvätta vatten ifrån pölen??  Den sura kassörskan eller den bittra kärringen i receptionen på försäkringskassan??

        Nä man vill vara det glada biträdet på avdelning 3 på sjukhuset, mannen i kön som man fick gå före, man vill vara barnen i lekparken som skrattar och leker!

Men då undrar jag: Varför minns man dom elaka,griniga människorna? Varför minns man den elaka kommentaren på discot 1995? Mannen på gatan som knuffade mej så jag åkte in i staketet? Barnen som skrek fula ord åt mej utanför konsum? Varför minns man inte komplimangen som Jesper i 9:an sa till mej fast jag inte ens hade sminkat mej när jag gick i 7:an? Jag vill gärna ha svar på det? Varför tar vi åt oss av kritik och hemska människor och deras elaka kommentarer? Varför har vi svårt att ta till oss när folk tycker att vi är vackra,snälla,söta eller att vi har gjort något bra? Tycker nog att vi ska försöka ta till oss mer vad folk säger till och om oss. Och det vill jag att alla ska börja med fr om idag och jag vill att vi ska bli bättre på att berätta för våra nära och kära vad vi tycker om varann. Ge komplimanger och berätta för varandra när vi gjort något bra. Livet är kort och det är alldeles för värdefullt för att minnas enbart dåligheter. Fram för folk som är trevliga och snälla och DU det gills INTE om du säger fina saker som du inte menar... då kan du hålla käft! Lögner godtas inte!

Så jag tänker ge er en komplimang nu och detta är efter ovanstående inläggs regler:

Syster, jag vet att du tittar in här ibland: När det gäller så finns du alltid för mej, Tack!! Tack för att du finns!

Lola: Du är mitt stöd, min näring i livet. Du finns alltid med kloka råd och du ger mej alltid hoppet tillbaka! Du och din man är styrkan i mitt liv! Ni är bäst och tack för att ni alltid finns till hands! PÖZZ!

Lindha! Jag vet att du är förbannad på mej men vi kommer att träffas ändå! Du vet att jag älskar dej ;) Vi kan väl iaf försöka att göra marknaderna speciella även om vi inte jobbar ihop?? :D

Kristina and Johnny! Jag vet att ni snokar lite här och jag tänker ändå ge er en liten comment ;) Ni är verkligen helt anmärkningsbara. Jag vet inget annat par som är så engagerade i varandra och i era intressen. Det finns helt enkelt inga ord! Ni är två helt underbara personer!

My? Om du läser det här: Det lilla vi har träffats så vet jag ingen annan som är så lik mej som du. Vi har nog mycket mer gemensamt än vi båda anar. Skillnaden är nog att du har mycket mer skinn på näsan än vad jag har ;) Bara man lär sej att vara ödmjuk och att man tänker efter före :) Alex och du är helt underbart söta ihop och han är oerhört gullig och söt mot dej. BEHÅLL HONOM!! ( annars får jag ta ett allvarligt snack med dej ;) ) Vi ses snart :)

Ja det var detta för tillfället. Nu måste jag nog börja städa och rensa ut saker... jag har dragit på tiden alldeles för länge.

Kram på er och ta hand om varandra!!!

 

mysan pysan

7 april 2008 20:53

Du e bara föör söt!!
ja e så glad att du å pappa har varandra.har nog aldrig sett han så lycklig som han e me dej!!!ja beundrar dej å hoppas att du alltid kommer finnas i våra liv!du e en underbar människa:) puss

 

Maria

8 april 2008 10:23

Ja, det är konstigt det där att man bara kommer ihåg allt skit folk har sagt eller gjort. Jag har dessutom väldigt svårt att just ta emot komplimanger eller likande. Som om jag ritat eller gjort en tårta nån tycker är fin och säger det till mig.. vrider jag bara lite på huvudet och blir "shenerad" (hur skriver man det???) och säger ja.. eller nåt likande.. Och jag brukar försöka ge komplimanger till mina vänner och bekanta. Men jag ska försöka ge mer, mer komplimanger! :) Och även försöka ta emot komlimanger även fast jag tycker det är svåt. Tack för ett jätte bra inlägg! :)

http://mammamariasblogg.bloggagratis.se

 

Lola

8 april 2008 15:59

Tackar älskade vän
Vänner som du finns det inte många av. Utan dig skulle livet vara bra tomt!!
Jag suger åt mig och blir lycklig att du tycker så om mig.
Kram o Puss

http://helgon.bloggspace.se/1

 

krusa

9 april 2008 14:30

älskar dig me=)och jag är inte arg på dig gullet...kommer bara sakna dig otroligt mycket....men marknaden är våååår=)och ta för gudskull inte me dig gubbkräket,den tjockisen!!!hihihi

 

SYSTER YSTER

18 april 2008 01:59

Fint skrivet som får det att tåras på en storasysters öga...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Japp.. jag jobbar och sliter. C är och spelar och jag gör mitt bästa att slå in paket lika bra som hon gör i sin lilla butik. Världens bästa affär ;) Vill bara  skriva att nu har jag knappt en halv månad kvar i grannstaden... Jag har gjort det! Mått...

Jag har inte sagt upp mej än... feruari blir det .. eftersom januarimånad brukar vara en lite trög månad för vikarier.. fick tänka om lite... så ge fan i att sucka och kom och jobba en sväng istället... ...

Japp då är det dags för nedräkning inför julen... Jag kommer att skriva lite här då och då men mest kommer jag att finnas på www.metrobloggen.se/mellanskitochrosor     Welcome! ...

Japp idag vaknade man av att sambon satt på sängkanten och smekte mej på ryggen och gav mej pussar i hela ansiktet. Till min stora förvåning säger han att svärmor är här! Jisses!! Hon bor i Stockholm men har varit under veckan i Karlstad hos en vänni...

så berättar jag nu för hela bloggvärlden att på måndag den 1 december så säger jag upp mej!!! Ja, en vet jag absolut kommer att hata mej men så är det. Har först och främst fått ett vikariat och sen så finns jag tillgänglig som vikarie inom hela komm...