Ja jisses... Helt sopslut i mössan. Vet inte ens vad jag ska skriva.Det har ju inte hänt så mycket under kvällen heller. Varit med barnen,städat(som vanligt!) Tvättat(Ovanligt?) och naturligtvis det man längtar efter varje dag, diskat! Inga obehagliga händelser eller överaskningar (Tack gode gud, för nu borde det väl räcka med skit!) Men heller inga glada nyheter eller miljonvinster...

   Mina studier ligger på is.. fast när jag tänker efter så finns det en studie som jag har tillsammans med mina arbetskamrater och det är "vanlig" personal som hamnar uppe på kontoret bland cheferna, hur de förändras. Från till att vara,om inte annat så ialla fall kunnat känna sympati och empati till sina medmänniskor, till att bli totalt hjärntvättade och helt befriade ifrån medkänsla . Frågorna är som följer; händer det här alla? Är dom såna hemma hos sina nära och kära?   Och varför blir de såna? Är de helt plötsligt en helt annan person? Är de förmer än oss på "golvet"?  För det första så kan jag inte förstå hur folk kan vara så kalla, kan inte förstå hur man kan pissa på folk som redan ligger...

   Kan heller inte förstå när detta händer gång på gång på gång och till olika personer. Det är alltså inte samma person som drabbas varje gång utan det slår till på de flesta. Nä förresten.. ta bort det där "till de flesta", de som är bruna i ansiktet( av allt asslicking) de som är chefernas gullegull och som gärna berättar alla "fel" folk gör ( utan att sopa framför sin egen dörr) de drabbar det inte.

    Men jag hoppas och jag tror.... att en jävla dag(!) slår det tillbaka och då vill jag vara där och jag vill skratta och jag vill sjunka till deras låga nivå och jag vill sopa backen med dom och sen ska jag gå därifrån och kasta näsduken som för övrigt är brun efter att jag torkat mej i ansiktet!!!

to do.. Hmm.. Började dagen med att som vanligt fixa barnen inför skolan. Sen åkte jag o Linus hem och myste lite. Han spelade lite på dator och sen även lite Wii. Mamma kom in och vi åkte till Lidl och handlade. JIHOOO de hade garn kvar =) Här ska minsann stickas ;)

Hämtade Emmie på skolan och sen drog vi iväg med mamma till Jysk i Åmål. Vad skulle hon ha? Hmm det visste hon knappt själv. Det slutade iaf med att jag shoppade lite även där.

  Men som grädde på moset så bjöd hon på pizza och det gjorde ju resan och springandet i affärer mycket lättare =)

  Nu hemma igen och jag har totalt drabbats av skrivlramp tror jag så jag skriver senare när barnen lagt sej och hjärnan funkar igen =)

Innan jag kastar mej vidare in i kvällens måsten så vill jag utfärda en  efterlysning om enklare stickmönster och gärna länkar till sidor fyllda med roliga och enkla saker man kan sticka =)

   Det kan ju vara kul att göra ngt nytt än bara enkla ponchos och halsdukar =) Tack på förhand...

Ja nu är det söndagkväll... again.. Och jag har som vanligt,periodvis i mitt liv fått "fnulle" (fnatt) på att sticka. Det finns verkligen inget mer rogivande som att göra det.. Skönt för både kropp o själ =) Just nu stickar jag en poncho,kanske inte det vackraste plagget att ha men otroligt varmt och skönt. Passar bra till vårkvällar och nu när det tydligen bestämt sej för att bli kallt igen. Bildbevis kommer upp senare när jag är klar plus att jag publicerar nog även mönstret ifall det är ngn som skulle vilja ha den, man vet ju aldrig ;)

Nej nu ska jag ta och göra barnen färdiga för kvällen och kasta dom i säng =) 

även min tonåring i huset är vaken ;)

     Vi hade världens mysigaste kväll igår faktiskt. Min lillebror och hans tjej var här. Vi gjorde tacos tilllsammans och sen såg vi på film när de två minsta lagt sej. Det var så länge sen vi gjorde så tillsammans och barnen var kanon nöjda. De älskar när det kommer folk och när vi umgås.  Grejen är ju oxå att när man har fyra barn i varierande åldrar så blir man en aning bekväm och man väljer att stanna hemma för det mesta och låter folk komma hem till oss.  Kanske fel egentligen men jag och även barnen är hemmamänniskor. Nu betyder inte det att vi aldrig åker och umgås med folk för det gör vi men oftast och mest är vi hemma hos oss och umgås..  Nu tänker jag inte utveckla det här vidare för jag vet fler som är såna ;)

   Jag och de två största somnade väldigt sent igår. Och det märks idag. Killarna (tonåringen har varit uppe men somnat om igen =) )  sover fortfarande och jag sitter här och samlar kraft för att ta megadisken som står på bänken... =( Finns det något värre... ja det gör det men vissa stunder så finns det inget värre än en stor maffig disk... Nu har jag varit så smart att innan jag satte mej så lade jag den i varmt vatten så det kommer iaf att gå smidigt =)

     Hm.. sen kommer resten av dagen att gå till; måla, städa,laga mat,tvätta,vika tvätt,fixa iordning barnen för morgondagen.. skola igen. Jg fattar inte.. helgen går ngt så fruktansvärt fort... Tycker inte att man hinner blunda så är det söndag eftermiddag igen... Fast så där tror jag att vi alla känner till mans.. och särskilt ni som jobbar mndag till fredag...

   Nä om man skulle ta och ta tag i sitt liv kanske... så att man kan gå hit och sätta sej igen =D

  

även om den just inatt känns ganska tom och ensam så får jag nog ändå ta och slå igen de gråblå,stirriga ögonen. Imorgon bitti ska det målas igen och förhoppningsvis kommer min kärlek till mej. Kan behöva ge varann tröstandes kramar och bara få vara. Ord är ibland överflödiga och man mår bättre bara av att få vara i varandras närhet. Så himla skönt att kunna få känna så. Avslappnad och bara hm... *ler*

     Vi hörs imorgon ärade "bloggisar"!  Håll ställningarna!!!!

1.....irriterar man sej så fruktansvärt på rykten ( som oftast endast har en gnutta sanning i sej) Och varför tar man åt sej och mår dåligt av dom?

2....irriterar sej på människor som lägger sej i ens liv utan att de ens vet hälften av olika beslut man tvingas fatta och de dömmer en efter handling men inte efter orsak?

3....sätter man sej alltid sej själv på andra plats enbart för att andra runt omkring inte ska må dåligt? Och gör så att man själv mår piss?

4...utsätter man sej för dåliga relationer och stannar kvar i dom trots att dom nästan förgör en?

5...säger man ibland ja fast hela kroppen skriker nej?

Jag har det senaste året lärt mej:

1. Lyssnar gör man alltid MEN så länge man vet själv vad man gjort och inte och man har nära och kära som tror och litar på en så kan folk prata vilken jävla dynga de vill.

2. De är själva rädda för sanningen. De vill inte ta reda på hur saker ligger till pga att då kanske de måste be om ursäkt,även om det vore deras kött och blod så skulle det innebära ett nederlag för dom här personerna... Urs vad hemskt att visa mänskliga drag...

3. Empati och sympati. Och jag känner iaf att för de personer som betyder ngt för mej dom kan jag gå in i elden för.. Även en del som jag tycker mindre om och som sårat skiten ur mej skulle jag göra det för...till en jävla gräns och den har jag idag satt ner. Jag går inte med på att må dåligt pga personer som ger blanka fan i mej eller som verkar ägna sitt liv till att göra mitt liv till ett helvete!

4. Man tror alltid att saker och ting ska bli bättre. T om kan det vara så att man tror inte att man förtjänar mer än så.. Man ger mer tid om det finns fler personer inblandade.. Martyr? Lite kanske...

5.Ja t ex.. åka o handla med mamma på enda lediga dagen i veckan... Hmm Ja det gör man iaf.. då skriker verkligen hela kroppen nej för man vet att det blir åtskilliga timmar i affärer. Ni som känner mej vet att då får jag ett typiskt manligt drag.. ryggont och gnällsjuka infaller sej och den går bara över om man får åka hem ;)

Man gör det för att man älskar henne och man vill inte såra henne.. hon ställer ju upp så mycket på mej.. payback! Och då FÅR man lov att säga Ja fast man egentligen vill skrika ut NEEEEEEEJ!

Livet är en enda lång skolbänk och man går igenom vissa saker i sitt liv för att man har något att lära. Jag har lärt mej en hel massa, och nu gäller det att räta upp linjen och rätta till felen och försöka hålla linjen ända tills man uppnår nirvana...

Och jag är tamejfan på helt jäkla rätt linje.. för så här bra har jag inte mått på bra länge.. Tack mina nära och kära... ni som stöttat och som finns där och som är mogna nog att förstå att man väljer inte "sida"... man väljer att gå vidare..

Tänk om man kunde våga vara lite mera ego. Att man kunde avsätta tid i ens vardag som bara är MIN! Men det gör man inte. Man nöjer sej med småsmulor hela tiden. Man är själv ngn timme på kvällen, man har egentid när man tvättar,diskar,lagar mat och viker tvätt.. På ett vis tycker jag att vika tvätt är världens terapi och jag älskar att sitta och vika tvätt och försvinna bort i dimman en liten stund, men kan det räknas som egentid?

  Fast då får man frågan: Vad skulle du göra om du fick egentid? Hm ja förmodligen diska,tvätta,vika tvätt eller dammsuga. Eller så skulle man längta ihjäl sej efter barnen.. =D Så då kan man lika gärna vänta med att få "egentid" när barnen blir större och fixar att vara själva en stund. =) Ja vi mammor vi har våra små funderingar vi =)