ångest behöver inte bara betyda dåligheter. Ångest betyder också förändring, förändring kan vara bra. I mitt fall har det varit till det bättre. Jag har haft ångest, inte svår och inte ofta. Vaknade en natt för ja... kan det vara ett år sen? ( tiden har mindre betydelse, det var turbulent omkring mej och mitt liv var jobbigt och svårt) täcket som jag hade på mej var tungt. Det hade lika gärna kunnat vägt hundra kilo. Jag fick råpanik, jag kunde inte andas, försökte sparka av mej täcket så jag skulle få luft! När jag väl fick av det så kände jag lättnaden men jag mådde absolut inte bra. Hjärtklappningar och kallsvettningar. Jag gick upp och satte mej vid köksbordet. Där försökte jag dricka lite vatten och ta mej samman. Då gjorde jag det jag gör nu. Jag skrev och skrev och skrev. Tyvärr inte på dator och jag sparade det inte. Kunde ha varit bra för mej själv att få läsa vad jag skrev den natten.  Jag vet nu vad som gnagde mej och det finns fler faktorer till att jag mådde som jag gjorde. Sen vet jag människor som har det så ofta och får jättehemska ångestattacker. Det har jag ju också varit i närheten av. Inga vacker syn och för dom det drabbar måste det vara fruktansvärt hemskt.

     Som tur är har det hänt bara några gånger efter det att jag fått små ångestattacker men de är korta och de är inte intensiva. Inga på flera månader. Saken hör nog till den att runt omkring mej börjar saker och ting lugna ner sej, jag går och pratar ganska ofta. Jag har en bra grund att stå på med många människor runt omkring mej som vill mej väl och som finns där för mej. Och ni vet inte ens hälften av det som har hänt runtomkring mej! Jag säger det själv för jag vet att det är så, det är ett under att jag och barnen står på benen idag. Sen får ni tro eller tycka vad ni vill, men det är så det är.

   Tjejen jag pratar med tycker att det är jättebra att jag skriver av mej men jag kommer inte att göra det mer personligt än så här.. jag flyttar det till en annan blogg.     Men det är roligt att skriva en massa "trams" också :)

Nä nu ska jag ta kvällen, för imorgon blir det fullt upp med massa måsten och faktiskt en hel del roligt också.

God natt bloggen.......vi ses imörn`!

Hihi kommer på mej själv med att hitta ursäkter att söka något på nätet. Men nu tvingar jag mej bort härifrån. NU SKA DET STÄDAS!!!

för dom jag inte nämnde i föregående inlägg men ni får skylla er själva efterom ni då smyger här anonymt ;) Skriv gärna inlägg :) Tycker om er ändå!!!

Åh igår läste jag Jonas Gardells blogg på  nätet, jag är så enormt imponerad av den mannen. Han är så klok och samtidigt totalt galen. Undrar varför jag känner sånt samförstånd med honom :D  Gott att läsa texter som gör att man skrattar högt och ibland låter tårarna strömma av medkänsla och empati.

    Barnen är och har varit under en väldigt lång tid helt underbara! Minstingen överöser mej med pussar och kramar och förklarar mest hela tiden att han älskar och tycker om sin mamma :) Så mysigt när de säger det. Flickan och min egen lilla prinsessa är som flickor brukar vara men idag och i flera dagar har hon varit lugn och grejar och myser med sin bästa kompis :) Killarna är ju som sagt en tonåring och en 11 åring och de bara finns just nu. Pussar och kramar på mej men är mest tysta. Om det inte är något de vill ha förstås.  Jag älskar dom alla fyra och skulle ge upp både armar och ben för deras skull! Ni vet att jag alltid finns här för er!

Glädje!!!  Man kan välja att gräva ner sej och ge energi åt allt negativt som finns men man kan oxå välja att se förbi det och låta det positiva ta överhanden och försöka vända det negativa till det positiva. Och vill man så lyckas man. Man lyckas för att man vill gå vidare och man lyckas för att det finns personer i ens närhet som behöver ha en till hands. Vem vill ha tanten i våningen nedanför som gnäller över tvättstugan och för att man väsnas i trappuppgången?? Vem vill ha gubben som spottar efter en när man cyklar förbi på gatan och råkar skvätta vatten ifrån pölen??  Den sura kassörskan eller den bittra kärringen i receptionen på försäkringskassan??

        Nä man vill vara det glada biträdet på avdelning 3 på sjukhuset, mannen i kön som man fick gå före, man vill vara barnen i lekparken som skrattar och leker!

Men då undrar jag: Varför minns man dom elaka,griniga människorna? Varför minns man den elaka kommentaren på discot 1995? Mannen på gatan som knuffade mej så jag åkte in i staketet? Barnen som skrek fula ord åt mej utanför konsum? Varför minns man inte komplimangen som Jesper i 9:an sa till mej fast jag inte ens hade sminkat mej när jag gick i 7:an? Jag vill gärna ha svar på det? Varför tar vi åt oss av kritik och hemska människor och deras elaka kommentarer? Varför har vi svårt att ta till oss när folk tycker att vi är vackra,snälla,söta eller att vi har gjort något bra? Tycker nog att vi ska försöka ta till oss mer vad folk säger till och om oss. Och det vill jag att alla ska börja med fr om idag och jag vill att vi ska bli bättre på att berätta för våra nära och kära vad vi tycker om varann. Ge komplimanger och berätta för varandra när vi gjort något bra. Livet är kort och det är alldeles för värdefullt för att minnas enbart dåligheter. Fram för folk som är trevliga och snälla och DU det gills INTE om du säger fina saker som du inte menar... då kan du hålla käft! Lögner godtas inte!

Så jag tänker ge er en komplimang nu och detta är efter ovanstående inläggs regler:

Syster, jag vet att du tittar in här ibland: När det gäller så finns du alltid för mej, Tack!! Tack för att du finns!

Lola: Du är mitt stöd, min näring i livet. Du finns alltid med kloka råd och du ger mej alltid hoppet tillbaka! Du och din man är styrkan i mitt liv! Ni är bäst och tack för att ni alltid finns till hands! PÖZZ!

Lindha! Jag vet att du är förbannad på mej men vi kommer att träffas ändå! Du vet att jag älskar dej ;) Vi kan väl iaf försöka att göra marknaderna speciella även om vi inte jobbar ihop?? :D

Kristina and Johnny! Jag vet att ni snokar lite här och jag tänker ändå ge er en liten comment ;) Ni är verkligen helt anmärkningsbara. Jag vet inget annat par som är så engagerade i varandra och i era intressen. Det finns helt enkelt inga ord! Ni är två helt underbara personer!

My? Om du läser det här: Det lilla vi har träffats så vet jag ingen annan som är så lik mej som du. Vi har nog mycket mer gemensamt än vi båda anar. Skillnaden är nog att du har mycket mer skinn på näsan än vad jag har ;) Bara man lär sej att vara ödmjuk och att man tänker efter före :) Alex och du är helt underbart söta ihop och han är oerhört gullig och söt mot dej. BEHÅLL HONOM!! ( annars får jag ta ett allvarligt snack med dej ;) ) Vi ses snart :)

Ja det var detta för tillfället. Nu måste jag nog börja städa och rensa ut saker... jag har dragit på tiden alldeles för länge.

Kram på er och ta hand om varandra!!!