Det som kan göra mej mest konfunderad över när man tänker människor och deras beteenden det är faktiskt hur ytliga folk är. Så fruktansvärt hemska folk är i deras tankesätt. Man synar en person när man träffar den för första gången. Man kollar utseende och man kollar kläder. Så fruktansvärt hemskt, fast det där gör vi utan att vi lägger märke till det. Sen gör  man det och då kommer den stora frågan ; registrerade vi det??!! Störde det mej att hon hade förra årets bågar på glasögonen? Hon är lite rund över magen? Är hon gravid eller är hon bara fet? Oren hy? GUUUD så äckligt! Lite lort på tröjan?

Så fruktansvärda vi människor är egentligen och att vi dömmer en person efter hennes yttre. ( nu säger jag hon men jag menar människan som vi studerar..) Att vi i det ögonblicket som vi ser henne kan ha en uppfattning om henne enbart av det?

   Tovigt hår ,osminkad och tröja som man sovit i när man åker till affären för att köpa mjölk till frukosten. Är det straffbart? Dömmer ni mej enbart pga det?  Är jag en sämre människa?        Vad är det som har gjort att människan är sån? Vad har gjort att så fort någon faller utanför ramen för hur man ska vara klädd,sminkad eller bete sej så är man annorlunda, något fel osv??   Vill man egentligen inte vara unik? Man vill ju inte vara som alla andra? Men ändå så ser man till att inte falla utanför ramen av vad som är "normalt".

Ja jag orkar inte orda mer om detta utan jag slår ihop mina gråblå och tänker på att innan jag åker ifrån Åmål imorgon så ska jag INTE borsta håret, jag ska INTE sminka mej och jag SKA åka hem i tröjan jag sovit i. HA!