Innan jag kastar mej vidare in i kvällens måsten så vill jag utfärda en  efterlysning om enklare stickmönster och gärna länkar till sidor fyllda med roliga och enkla saker man kan sticka =)

   Det kan ju vara kul att göra ngt nytt än bara enkla ponchos och halsdukar =) Tack på förhand...

Ja nu är det söndagkväll... again.. Och jag har som vanligt,periodvis i mitt liv fått "fnulle" (fnatt) på att sticka. Det finns verkligen inget mer rogivande som att göra det.. Skönt för både kropp o själ =) Just nu stickar jag en poncho,kanske inte det vackraste plagget att ha men otroligt varmt och skönt. Passar bra till vårkvällar och nu när det tydligen bestämt sej för att bli kallt igen. Bildbevis kommer upp senare när jag är klar plus att jag publicerar nog även mönstret ifall det är ngn som skulle vilja ha den, man vet ju aldrig ;)

Nej nu ska jag ta och göra barnen färdiga för kvällen och kasta dom i säng =) 

även min tonåring i huset är vaken ;)

     Vi hade världens mysigaste kväll igår faktiskt. Min lillebror och hans tjej var här. Vi gjorde tacos tilllsammans och sen såg vi på film när de två minsta lagt sej. Det var så länge sen vi gjorde så tillsammans och barnen var kanon nöjda. De älskar när det kommer folk och när vi umgås.  Grejen är ju oxå att när man har fyra barn i varierande åldrar så blir man en aning bekväm och man väljer att stanna hemma för det mesta och låter folk komma hem till oss.  Kanske fel egentligen men jag och även barnen är hemmamänniskor. Nu betyder inte det att vi aldrig åker och umgås med folk för det gör vi men oftast och mest är vi hemma hos oss och umgås..  Nu tänker jag inte utveckla det här vidare för jag vet fler som är såna ;)

   Jag och de två största somnade väldigt sent igår. Och det märks idag. Killarna (tonåringen har varit uppe men somnat om igen =) )  sover fortfarande och jag sitter här och samlar kraft för att ta megadisken som står på bänken... =( Finns det något värre... ja det gör det men vissa stunder så finns det inget värre än en stor maffig disk... Nu har jag varit så smart att innan jag satte mej så lade jag den i varmt vatten så det kommer iaf att gå smidigt =)

     Hm.. sen kommer resten av dagen att gå till; måla, städa,laga mat,tvätta,vika tvätt,fixa iordning barnen för morgondagen.. skola igen. Jg fattar inte.. helgen går ngt så fruktansvärt fort... Tycker inte att man hinner blunda så är det söndag eftermiddag igen... Fast så där tror jag att vi alla känner till mans.. och särskilt ni som jobbar mndag till fredag...

   Nä om man skulle ta och ta tag i sitt liv kanske... så att man kan gå hit och sätta sej igen =D

  

även om den just inatt känns ganska tom och ensam så får jag nog ändå ta och slå igen de gråblå,stirriga ögonen. Imorgon bitti ska det målas igen och förhoppningsvis kommer min kärlek till mej. Kan behöva ge varann tröstandes kramar och bara få vara. Ord är ibland överflödiga och man mår bättre bara av att få vara i varandras närhet. Så himla skönt att kunna få känna så. Avslappnad och bara hm... *ler*

     Vi hörs imorgon ärade "bloggisar"!  Håll ställningarna!!!!

1.....irriterar man sej så fruktansvärt på rykten ( som oftast endast har en gnutta sanning i sej) Och varför tar man åt sej och mår dåligt av dom?

2....irriterar sej på människor som lägger sej i ens liv utan att de ens vet hälften av olika beslut man tvingas fatta och de dömmer en efter handling men inte efter orsak?

3....sätter man sej alltid sej själv på andra plats enbart för att andra runt omkring inte ska må dåligt? Och gör så att man själv mår piss?

4...utsätter man sej för dåliga relationer och stannar kvar i dom trots att dom nästan förgör en?

5...säger man ibland ja fast hela kroppen skriker nej?

Jag har det senaste året lärt mej:

1. Lyssnar gör man alltid MEN så länge man vet själv vad man gjort och inte och man har nära och kära som tror och litar på en så kan folk prata vilken jävla dynga de vill.

2. De är själva rädda för sanningen. De vill inte ta reda på hur saker ligger till pga att då kanske de måste be om ursäkt,även om det vore deras kött och blod så skulle det innebära ett nederlag för dom här personerna... Urs vad hemskt att visa mänskliga drag...

3. Empati och sympati. Och jag känner iaf att för de personer som betyder ngt för mej dom kan jag gå in i elden för.. Även en del som jag tycker mindre om och som sårat skiten ur mej skulle jag göra det för...till en jävla gräns och den har jag idag satt ner. Jag går inte med på att må dåligt pga personer som ger blanka fan i mej eller som verkar ägna sitt liv till att göra mitt liv till ett helvete!

4. Man tror alltid att saker och ting ska bli bättre. T om kan det vara så att man tror inte att man förtjänar mer än så.. Man ger mer tid om det finns fler personer inblandade.. Martyr? Lite kanske...

5.Ja t ex.. åka o handla med mamma på enda lediga dagen i veckan... Hmm Ja det gör man iaf.. då skriker verkligen hela kroppen nej för man vet att det blir åtskilliga timmar i affärer. Ni som känner mej vet att då får jag ett typiskt manligt drag.. ryggont och gnällsjuka infaller sej och den går bara över om man får åka hem ;)

Man gör det för att man älskar henne och man vill inte såra henne.. hon ställer ju upp så mycket på mej.. payback! Och då FÅR man lov att säga Ja fast man egentligen vill skrika ut NEEEEEEEJ!

Livet är en enda lång skolbänk och man går igenom vissa saker i sitt liv för att man har något att lära. Jag har lärt mej en hel massa, och nu gäller det att räta upp linjen och rätta till felen och försöka hålla linjen ända tills man uppnår nirvana...

Och jag är tamejfan på helt jäkla rätt linje.. för så här bra har jag inte mått på bra länge.. Tack mina nära och kära... ni som stöttat och som finns där och som är mogna nog att förstå att man väljer inte "sida"... man väljer att gå vidare..

Tänk om man kunde våga vara lite mera ego. Att man kunde avsätta tid i ens vardag som bara är MIN! Men det gör man inte. Man nöjer sej med småsmulor hela tiden. Man är själv ngn timme på kvällen, man har egentid när man tvättar,diskar,lagar mat och viker tvätt.. På ett vis tycker jag att vika tvätt är världens terapi och jag älskar att sitta och vika tvätt och försvinna bort i dimman en liten stund, men kan det räknas som egentid?

  Fast då får man frågan: Vad skulle du göra om du fick egentid? Hm ja förmodligen diska,tvätta,vika tvätt eller dammsuga. Eller så skulle man längta ihjäl sej efter barnen.. =D Så då kan man lika gärna vänta med att få "egentid" när barnen blir större och fixar att vara själva en stund. =) Ja vi mammor vi har våra små funderingar vi =)

Hm.. nu kör jag lite kvinnligt... se upp nu medsystrar... men jag vet.. jag älskar er ändå och hoppas på gensvar trots min brutala ärlighet och för att jag nu kommer att få upp ögonen på er ;)

Kvinnligt: (som vanlig... föreställ er följande:) Du  ( om du är kvinna som läser ;) ) står framför helkroppsspegeln och tittar på dej från alla vinklar och vrår med en klänning som bara hängt i garderoben i flera månader.. Han kommer in och du hugger honom så fort han sticker in näsa. Du frågar... ser jag tjock ut i den här? ELLER.... Min egna klassiska fråga som är precis lika illa om man tillhör den delen av mänskligheten som är lika feta som benget... " ser jag ut som en flaggstång i den här?"  Det finns så klart fler frågor än så.Mannen skulle i det här läget kunna svara " Ja fy fan.. vad tjock du är?!" Eller  "hihihi du ser ut som en flera meter lång tops"   (ja jag vet de kan säga det lite snyggare oxå men låt mej spy lite galla och låt mej få göra så att de framstår som små äckel ;) Vi vet ju alla att det inte är så.. jag kommer att komma fram till det sen.. jag lovar.. de kommer att få bli belönade efter att jag dragit hela manssläktet i lerhögen )

Nåväl,tillbaka till verkligheten. Skulle mannen mot förmodan iaf säga sanningen att ja du kanske är lite rund om magen i den där eller att nja du är nog lite för smal för just den klänningen, ja jävlar det tål vi ju fasen inte. Vi surar eller blir vansinniga över att han säger just sanningen. Han ville ju bara hjälpa till och faktiskt.. du frågade en sak som män säkert skulle tolka som att "ja nu vill hon veta sanningen".

Så är det inte... grejen är oxå att om mannen i det här läget skulle säga det han tror att du vill hörasom te x att "JA jisses vad sexig du är" eller "Gud så fin du är i den klänningen"

Då kommer du att sura och bli vansinnig för det för DÅ jäklar ljuger han!

Vad jag egentligen vill komma fram med här vet jag inte för vi kvinnor är fasenimej de mest krångligaste och invecklade varelser som lever på denna planet och inte ens vi kvinnor förstår oss på kvinnor, men ett råd till dej man om du nu skulle våga dej hit och läsa, det är att om din kvinna är i sin garderob och rotar och ni ska bort på fest eller någon tillställning. STICK FÖR FASEN INNAN HON HINNER FRÅGA!!!!! Du klarar det inte! Hon kommer att byta klänning ända tills hon hittar en som hon tycker att hon ser bra ut i ( Kan ta tid,vi är väldigt självkritiska) Eller så sätter hon sej ner på sängkanten och bölar... och där kan det oxå ta tid ;)

Hihi vi är rätt roliga oxå om man tänker efter =)

Det kommer mer sen... om ni vill...;)

    

Fotspår i sanden 

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds. 

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv. 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Författaren okänd