I fredags fick jag ett brev hem angående min störste sons nästkommande termin i skolan. (vilken häftig mening jag fick till =) ) OH SHIT! (ser inte så hemskt ut om man svär på engelska ;) ) MIN SON BÖRJAR SJUAN!!!!!!

Stor ångest,sorg och total sinnesförvirring samlades inuti mitt huvud. Brödraskapet Ålderdom har anlänt och dom tänker inte lämna mej,tvärtom nu kommer de att bli fler och starkare. De kommer sakta men säkert att överta både min kropp och själ....

Ni förstår inte!!!!!! Min förstfödde,min lilla gosing!!! Han fyller 13 år i år, han är lika lång som mej och han har båtar i storlek 42. Han är en stoooor pojk!! Min son som åter igen har börjat kramas och pussas. Jag får puss efter maten och kram innan läggdags ( RETAS INTE!! Det är mysigt och faktiskt en bra egenskap hos barnen mina) Han bryr sej faktiskt inte om att han har kompisar hemma. Min lilla parvel som tog 8 timmar på sej innan han bestämde sej för att komma ut i världen=) Hur fort kommer inte tiden att gå nu? Min yngsta son är 10 år yngre FASA för när jag får brev hem angående hans första termin i sjuan!!!

     Äh nu hör det till saken att jag mår egentligen inte så dåligt över min egen ålder. Jag mår dåligt över hur fort tiden går, och jag har kommit på  hur värdefulla alla små händelser är. Att vi måste ta vara på tillfällena som ges och att vi lär oss att njuta. Njuta av de små sakerna,händelserna. T ex en kram från en vän, vänliga ord från en främling, ett leende från en gammal man... solen som lyser en vårdag, gräset och grönskan som frodas, kvällsdoppet i Getebol... osv osv... Nya bekanskaper och gamla vänner. Alla materiella saker betyder ingenting,från dom får man ingen bekräftan,de kan inte trösta när man är ledsen,de kan inte glädjas åt lycka.Vänner,familj,barn,nära och kära,dom räcker det med att dom finns och att man emellanåt får en bekräftan att man syns och att man är viktig och har en plats i deras liv.

Så härmed skickar jag till alla i min närhet och alla som läser : EN BAMSESTOR KRAM!!!! FÖR MEJ ÄR JUST DU VIKTIG!!!!!!